Vissa sår syns inte.
De finns inte i ärren på huden eller i bandage som andra kan se. De lever tyst inom oss, bakom leenden, vardagliga samtal och orden
”det är lugnt, jag klarar mig”.
Min låt Inifrån handlar om den osynliga kampen.
Den handlar om att lära sig överleva genom att stänga av känslor, bära sina bördor ensam och bli så van vid att vara stark att man inte längre vet hur man ber om hjälp. Om att bygga väggar av tystnad och kalla dem trygghet.
I låten får två röster tala.
Den ena rösten är den del av oss som längtar efter att bli sedd, förstådd och få vila. Den som vet att något är fel och innerst inne vill släppa någon nära.
Den andra rösten är skyddet som skapades för länge sedan. Den som säger:
”Ingen behöver veta.”
”Du behöver ingen.”
”Stäng dörren.”
Den rösten är inte ond. Den försöker skydda. Den föddes kanske ur svek, ensamhet eller smärta. Det är en röst som en gång hjälpte oss att överleva.
Men det som skyddar oss i en svår tid kan också bli det som håller oss kvar när livet försöker röra sig framåt.
I låten beskriver jag också hur kroppen ibland säger ifrån när själen har kämpat för länge. Hur utmattning, psykisk ohälsa eller livets tyngd kan göra att även de enklaste saker känns oöverstigliga.
När man vet vad man borde göra, men inte hittar kraften att göra det.
Samtidigt finns det ett litet ljus genom hela berättelsen.
En försiktig röst som viskar:
”Jag lyckades.”
Det är kanske låtens viktigaste ögonblick.
Inte för att allt är löst. Inte för att kampen är över. Utan för att hoppet fortfarande finns kvar.
För ibland börjar läkningen inte med att man öppnar alla dörrar på en gång. Ibland börjar den med att man lämnar en dörr på glänt.
Inifrån handlar ytterst om att hitta tillbaka till sig själv. Om att våga ifrågasätta de röster som styr oss och sakta börja lyssna på den röst vi nästan glömt.
Den som säger:
”Jag finns kvar.”
Bakom låten finns en fråga som många av oss någon gång ställt oss: Är det verkligen trygghet om det gör ont att stanna kvar där? Det är den frågan Inifrån försöker utforska. Inte med färdiga svar, utan med ärlighet, sårbarhet och hopp.

Lämna ett svar