Jag säger grattis till mig själv.
Till att jag fortfarande står kvar.
Till att jag fortfarande kämpar – trots att vissa dagar har varit riktigt tunga.
Trots att jag fortfarande är extremt känslig.
Trots att jag lätt faller ner i djupa depressioner.
Trots att det ibland känns som att jag inte orkar mer.
Så är jag ändå kvar.
Just nu händer det mycket i mitt liv.
Egentligen för mycket.
Mer än vad mitt huvud klarar av att reda ut.
Tankarna snurrar.
Kroppen reagerar.
Och allt vill på något sätt ta över samtidigt.
Men något har förändrats.
Jag har börjat släppa lite på kontrollen.
Inte helt – men lite.
Jag har börjat acceptera att jag inte kan bära allt själv.
Att allt inte måste lösas på en gång.
Att det är okej att lämna över vissa saker till andra.
Det är inte lätt.
Det går emot allt jag är van vid.
Men jag försöker.
Och kanske är det just det jag firar.
Inte att allt är bra.
Inte att jag mår bra hela tiden.
Utan att jag fortfarande försöker.
Att jag inte har gett upp.
Och ibland…
får det faktiskt räcka.
Lämna ett svar